Pälsängrar, saneringsman & chefens chef

Igår hade vi celebert besök på jobbet, chefens chef. Under lunchen uttryckte en kollega sin bestörtning över att hon hade små hål i sin ylletröja. Då berättade chefens chef att han en gång haft besök av pälsängrar och att de små krypen äter det dyraste först. Pälsar och skinnjackor, sa jag kunnigt. Jamenvisst, sa han, och sedan ylle. Och sist bomull, sa jag.

Ibland är det riktigt läskigt att vara kunnig.

Idag kommer saneringsmannen och sprutar medel mot pälsängrarna igen. För att vara på säkra sidan. Faktum är att jag inte sett en enda kuse på någon dryg vecka. Dvs, sedan jag satt för ventilerna i min lägenhet… Uffa, när man tänker på vad som troligen bor där…

Andra bloggar om: pälsängrar, saneringsman, chefens chef

 

 

Under den gamla korkmattan

Under en gammal korkmatta kan man hitta en massa saker. Igår när jag städade, så gick jag igenom heeela klädkammaren i hallen. Och då menar jag heeeela. Under korkmattan låg det en 30, 40, 50 döda pälsängrar.

Jag hade inte tänkt fixa eller renovera klädkammaren i hallen eftersom det hänger en utsökt tidig 60-tals tapet i original där. Korkmattan liksom passade till. Men nu veti fåglarna…

Fast får jag bara ett trivsamt och permanent kusfritt tillstånd i boendet så är jag nöjd. Då behöver inte ens jag renovera ytskikt, jag lovar.

Andra bloggar om: pälsängrar, klädkammare, 60-tals tapet, renovera

 

 

Goodbye all palsangers!

Pälsängrarna verkar puts väck. Eller så gömmer sig krypen. Kanske har de flyttat upp till grannen. Hur som haver verkar saneringsmannens medel fungera.

Kryp är min ömma punkt om vi talar om bagateller och vardagsproblem. Sånt smått som kilar runt och är svåra att se med blotta ögat, sånt betraktar jag som elakartade virus och de ska med alla medel bekämpas. Uffa för kryp och kräll… Kryp bland män är också otrevligt…

Återstår gör nu bara att plocka tillbaka hemmet… Soffan är uppriven för att komma åt överallt, symaskin och sybehör trängs med fotbad och kabelhärvor i hallen, garderoberna är urplockade, min säng är belamrad, saker står i en enda salig villervalla. Mitt i allt försöker jag leva ett vanligt liv.

Jaa… det är bara ett slit och ett släp och ett slit…

… and as I said in the beginning, goodbye all palsangers!

Andra bloggar om: pälsängrar, saneringsman, symaskin, fotbad, villervalla, kryp

 

 

Män kommer och går

Saneringsmannen har nu gjort sitt. Han kom, han sprutade och gick. Som män alltid gjort.

Tydligen kommer nu krypen, pälsängrarna, att krypa fram i högre grad än tidigare varför jag helst åker utomlands och kommer hem strax innan jul…

 

Här ska dödas!

Imorgon ska jag dra ut alla tänder. Utan bedövning. Tandläkarens huggtänder kommer att blänka i skymningsljuset och hans jättelika flugögon kommer att fixera mig fullständigt…

Eller näe, men det känns som så…

Imorgon kommer nämligen saneringsmannen. Han som ska döda alla pälsängrar.

Det hela bokades i fredags eftermiddag så jag har faktiskt inte hunnit ta ledigt. Å andra sidan har jag jobbat hela helgen. Å andra sidan kan jag jobba på eftermiddagen, det är ju ändå förbjudet att vistas i lägenheten då.

Gravida, barn under 2 år och astmatiker måste vara ifrån en sanerad lägenhet i minst 24 timmar. För alla andra gäller 4 timmar. Eftersom försiktighet är mitt kännetecken så kommer ingen att vistas i lägenheten förrän på onsdag.

Katterna är redan flyttade. De härjar just nu hos barnens pappa.

Egentligen borde jag flänga runt och vattna blommor, plocka ihop allt jag behöver under tiden lägenheten står tom och dödlighet pågår. Jag måste också röja bort allt i som står längst ner i garderoberna (nödvändigt enligt saneringsmannen). Dessutom ska jag plocka ihop smyckeskrinen, jamen du vet, ifall någon känner sig manad att råna mig på mina oäkta smycken ;)

Därför borde jag ju inte sitta här och läsa på om pälsängrar. De är ju nästan ett minne blott allaredan!

Andra bloggar om: pälsängrar, saneringsman, smyckeskrin

 

En liten bit gnäll

Idag har jag faktiskt svurit en hel massa riktigt fula ord. Jag kom på mig själv och koncentrerade mig kopiöst på att tala som en vuxen. Ändå slank ett och annat fulord ur mig…

Jag är less. Det är en farlig sits. Att vara less kan skapa en händelseutveckling väl värd att ångra. Därför försöker jag koncentrera mig på att andas djupt i magen och tänka positivt. Vilket leder till hjärnhackade skräptankar.

Då är det bra att äta chips. I avsaknad kan man köra med spindelharpan tills ögonlocken blir tunga. En 200 grams chokladkaka kan ge effekt. Fungerar inte det är sista utvägen sex. Men självsex är inget för mig så då återstår bara krogen. När jag kommit så långt i tanken är jag allaredan pigg, inte less alls och det mesta känns mycket bättre.

Fast jag är less. Less på boendet och det av flera orsaker:

1. pälsängrar i fastigheten
2. avsaknad av ventilation i lägenheterna
3. tvåglasfönster mot hårt trafikerad väg
4. skrikande grannar
5. festande grannar
6. hyreshöjning med syfte
7. garagehöjning utan syfte
8. snusbussnedskräpande grannar
9. på min parkeringsplats parkerande grannar
10. låst port kl 18
11. blötfuktig vind

Värst är förstås pälsängrarna eftersom jag saknar motståndskraft inför dessa småkryp och jag får inte ro i kroppen förrän varenda äckelänger är väck!

Sådärja. Nu känns det genast mycket bättre.

Andra bloggar om: pälsängrar, less, trött på, dålig ventilation, tvåglasfönsternas förbannelse, grannar, gnäll