Ett julbudskap

I år tänker jag köpa färre och inte lika dyra julklappar som förr om åren. Alldeles oavsett om barnen blir lessna eller inte. Köpkarusellen har blivit grotesk och jag tänker inte medverka i köpvansinnet genom att varje år förköpa sig värre än året innan. Fy. Dessutom är det rätt avskyvärt att regelbundet tvingas rensa hemmet för att få plats med nya saker. Saker som liksom vimlar runt och strular till det, typ man ser inte skogen för alla träd. Saker som ska dammas, hanteras, sorteras och användas för att slippa ha dåligt samvete. Saker. Ofta helt onödigt saker. Saker som kräver energi att tillverka och sällan går att återanvända.

Stopp. Det är stopp nu. Haka gärna på. Lämna utrymme för livet, träden, skogarna, gemenskap och frid. Det är mitt julbudskap i det här inlägget.

Andra bloggar om: köpkarusell, köphysteri, köpvansinne, slit och släng, saker

 

 

Statiskt & kroniskt, Stalin eller Kronblom?

Man tror, eller trodde, ofta på statiska och kroniska tillstånd. Som att:

”nu kommer det att vara så här i all evighet”

”nu när jag blivit förälder så kan jag lika gärna sälja hobbygrejerna direkt och skänka träningskläderna till Röda Korset för barnen kommer att ta all tid och allt fokus”