Kolijox

Här har jag lite gamla ord som fortfarande fungerar. Och som jag står för. Saxade från modigamagdas.blogg.se:

När Magda var helt ny, den 2 januari 2006:

Start me up!

Det är inte alldeles enkelt att komma igång.
Jag tror att jag ska släppa mig själv utför en mental utförsbacke…

När kärleken tagit slut och jag fick fly med mina 2 barn genom snön en stjärnklar natt 29 januari 2006:

Nu är det natt

över Sverige. Sömnen vaggar oss strax in mot drömmens mitt. Där stiger berg fylda av kola upp ur marken och floder av vin svämmar över med små pliriga strömmar. Träd fylls av önskningar och små solar, hus öppnas upp i spagat. Parker sköljer över oss och broar knyter band mellan fästen, som intet ont anar eller gör.

I drömmens öga bankar hjärtan i takt med fågelsången och himlen gläds åt våra små äventyr!

När kärleken skulle avslutas på papper, 2 mars 2006:

Idag

kom han med bodelningspapperna. Jag läste och skrev på. Ett enda litet papper och vips känns det som är över, riktigt tvärslut. Vägs ände typ. Ja, relationen alltså. Inte mitt liv. Och säkerligen inte hans heller. Men jag visste att när han kom, kl 10.30 så var min arbetsdag över.

Kontakterna går via ombud, via min arbetskamrat och nära vän. Hon skötte det hela diplomatiskt, fläckfritt och diskret. Ingen märkte något. I samma veva fick jag svar från en kollega till mannen med bodelningspapperna, ett viktigt svar som för mitt uppdrag framåt. Men det blev ändå frontalkrock och arbetsdagen tog slut.

Efteråt lunchade jag och min arbetskamrat. Fetaost- och olivfylld köttfärsbiff med klyftpotatis. God sallad till. En öl hade suttit fint men det blev lingondricka. Jag får sjå mig tills i helgen. Då blir det god mat, en kall öl och tjejträff. Inte krogen men strax intill.

Och därmed kan förändringarna göra entré. Jag är beredd. Det sker tydligen när man separerat från en dröm och vaknar upp till verkligheten. Vad som ska ske är mig fullständigt egalt. Men jag förväntar mig en sjudjävla åktur.

När jag bodde hos barnens pappa och renoverade i lägenheten innan återkomsten, 3 mars 2006:

Denna dagen

ett snöfall. Sammanlagt borde det ha kommit minst 5 dm på några dagar. Jag ägnar mig mer åt att skotta fram bilen än att köra den.

Idag ska jag & tjejerna sammanstråla och äta lite innan utgång. Ser fram emot det! Man behöver helt klart lägga fram ett bete lite nu och då för att lockas krypa ur sitt skal.

Nu mot kaffet, ty enkla saker gör min dag!

När målaren fixade i min lägenhet, innan återkomsten, 7 mars 2006:

Målaren

har satt något klet på mina väggar. Det ska fixa eventuella bubblor. Bra, låter himla praktiskt. Finns det att applicera på själva livet också?

Om människor som kräver mer av andra än de själva förmår, 6 mars 2006:

Att trösta

är en självklarhet i livet. Man tröstar och blir tröstad. Men hur är det ställt med den som inte förmår sig att trösta men som lika fullt kräver att bli tröstad av andra?

Sånt går jag inte omkring och funderar på. Inte nu längre.

Goda ord från Hordenvile som följt med i sedan urminnes tid, känns som. 13 mars 2006:

Måste bara

innan jag somnar, rekommendera min vän Hordenviles blogg. You can reach it at hordenvile.webblogg.se. Det värsta i kråksången är förstås att den är lösenordsbehäftad… Så först måste du kontakta mig och snällt be mig blidka honom om lösenordet till bloggen. Tillsammans kan vi sedan välta honom ur det hemligstämplade och låta världen ta del av hans kloka tankeskärpa.

Jag skrev:
”Hur viftar man bort det som är så lågt att det inte ens förtjänar att argumenteras?”
Hordenvile svarade:
”Det enda sättet att förhålla sig till andras skit som jag haft framgång med är att sätta ett FIMP-filter över det. (FIMP = Faktiskt Inte Mitt Problem).

Detta svar gör djävlar anamma skillnad i mitt liv. Från och med nu FIMPar jag också. Och låter andra ta ansvar för sitt.

I och med det ska jag somna och sova gott.

Ibland känner jag mig lite vetenskaplig så där… 13 mars 2006:

Genomskärning

av mina tankar vore knappast nyttigt att lägga ut här. Så jag låter bli. Fast det frestar. Att avbilda hur en kvinnohjärna skuttar omkring tankemässigt vore väl något?

Så här tänker jag ofta, 18 mars 2006:

Helt klart

Det är helt klart de små sakerna i livet som gör det som är stort. För de stora sakerna är sällan och ofta väl begrundade. De små sakerna är ofta och sker spontant mitt i vardagen. Så om det lilla görs gott blir det större än de stora sakerna tillsammans. Det är min teori :)

Viktigt som faen, 24 mars 2006:

Samtalet med chefen

i förmiddags gick bättre än väntat. Den röda tråden framöver är att formulera

vad jag vill
vad jag behöver
Precis som i det övriga livet. Skillnaden är bara att på jobbet har chefen för avsikt att möta upp.

Ord som är så mycket jag och så mycket min mamma:

Skaffa dig en bra grundordning så klarar du dig bra i livet, sa mamma

Syskrinet ramlade baklänges och for med en skräll i golvet. Märkligt. Det stod visserligen längst ut på soffbordet men ändå. Jag och lillan såg på varandra och skrattade. Sedan sydde vi vidare på det varmt brandgula tyget.

Tills helt nyligen har jag ägnat kvällen att städa syskrinen, arveskrinet efter mamma och mitt eget. Jag har rullat upp trådrullar och fäst alla lösa trådar. Jag har inte sorterat knappar men allt annat och därigenom skapat en god och total grundordning för mitt fortsatta textilpyssel i livet.

Jag tror på att allting har en adress, en plats, ett rum.

Typiska Magda-tankar, 14 april 2006:

Jag har en kompis

som håller liv i det som är dött, alltså försöker hålla liv. Den som vet hur dött det döda är vet hur omöjligt det är. Jag blir så förvånad när hon så krampaktigt håller fast vid det slappa, livlösa.

Alla har vi våra ömma punkter.
Trygghet och stabilitet är min. Men jag skär av det döda om jag blir tvungen.

Några samlar på vänner, andra på sängkamrater.
Jag samlar på stunder när jag funnits till ordentligt.

Somliga har materiella mål. Vissa löper linan ut och köper allting.
Själv begagnar jag inte den utvägen/möjligheten utan sparar för kommande tider.

Många av oss låtsas. Få är som de är. Kanske ska vi vara glada för det, vad vet jag.
Själv är jag bara modig när saker ställs på sin spets och mina barn är i fara, inte jag själv.

Det meningslösa är ofta kraftfullt.
Det storslagna är nästan alltid litet.

Som någon i Malmö skrev:
… och vem bryr sig?

Sov gott, gärna i egen säng!

Och efteråt, en sammanfattning av fredagkvällen när vänner fick veta och allting vände, den 27 januari 2006, skrivet 24 april 2006:

Så mycket

jag inte förstår. Än mer jag inte vill förstå. För vem vill förstå hur Hagamannen kunde handla så? Eller hur den som älskar plötsligt förlägger kärleken någonstans där han inte kan hitta den? Inte ens hur min lilla pluttbil kunde göra den stora, stora skadan på hennes bil som för övrigt vara kolossalt skadad sedan förut och troligen redan innan hade de rubricerade plåtskadorna? Eller varför pappasambon bjuder pappans sida snålt och sin egen stort? Eller om ”kompisen” som är sjukskriven och har all tid i världen men inte orkar stiga upp om morgonen för att fika tillsammans med sitt enda barn som tappat fotfästet och ligger i riskzonen?

Varför världen är grym är lika ointressant som omöjligt att förstå. Det verkar bara… eh… hända?

Gör gott! Allt annat är så djävla värdelöst! Gör gott! Gör så mycket gott du kan och förmår! Sedan ska jag lyssna på dig.

Så sa Hon en kväll när den kalla ölen landat i magen. Hon satt där skör och vacker i stearinljusets sken.

Åhörarna satt stilla i den ändlösa kvällen som ändå bröt upp till slut. De gick. Hon stannade kvar för dansen drog inte, ingenting drog, förutom viljan att få världen upp på banan igen. Värdinnan låste om Henne och snart sov Hon lätt mot soffans mjuka hörn.

När värdinnan kom hem sent om natten satt Hon i soffan, rak som en fura och lyste som bara ljus kan lysa. Insikterna hade trillat in sa Hon. Förståelse är inte ett mål, det är ett drivmedel som bensin är för bilen. Men jag ska gå och cykla nu sa Hon, jag behöver ingen mer bensin. Sedan gick Hon hem. Tog hand om sina barn och kramade om världen. Den dagen fick Hon ett SMS där det stod att kärleken var slut och ringen skulle Han minsann ha tillbaka. Naken under nattlinnet frös hon. Fattade inte. Fast hon visste ju redan allt om förståelse.

Om en ensamstående mammas ekonomi, 28 april 2006:

Den sista i månden

sitter jag oftast med räkningarna och lägger in dem snyggt och prydligt. Den här fina månaden låg utgifterna på över 20.000 kr och blodcirkulationen går igång invändigt fortare än hälsosamt.

Å andra sidan är jag fri från hökar, gamar och blodsugare. Jag betalade Ellos, allt på ICA och påbackningen som jag ännu funderar över om det blev riktigt. Dessutom den snitsiga elräkningen på nästan 3.000 kr för tid jag inte bodde i lägenheten under stambytet. Kan Peab möjligen ha dragit jättelånga snabelkablar genom huset och ankrat allt i mina lägenhetskontakter?

Framöver gäller att tona håret själv isf att gå till frissan en gång/månad för nästan tusen spänn. Dessutom är det färdigringt på mobiler. Jag ska gå till och från jobbet för att spara bensin och få slankare ben. Göra matlådor och inte glufsa i mig 1891’s underbara luncher. Så vad blir kvar? Öken och nada?

Jag ska premiera biblioteket, musikhemtagning, billigare hudvårdsprodukter. Jag ska i skydd av mörkret hämta älgkött där det finns över och blir gammalt (nänä, inte stjäla, men det känns bättre att hämta det utlovade lite osynligt så där). Jag ska investera i en frys och storhandla igen. Köpa öl billigt och toapapper. Jag ska bli en jättehamster. Lagra, fila på gamla saker och kläder, göra fiffiga vändningar. Det blir melodin. Men hur 17 går texten?

Om första utgången efter flytt och återkomst, med polarna en fredag, 29 april 2006:

Fredag

Ikväll, middag; paj och sallad hemma hos en god vän. Vi var 4 runt bordet och 1 hundvalp som yrslade runt.

Sen kväll; utgång.

Natt; Max och ett friscomål, cola och en djävla massa kalorier. Fast goda. Strax innan, Casinot. Gick dit i egenskap som självutnämnd panelhörna. Men blev uppbjuden a la momento direct. Det kändes himla konstigt. Några danser till och vips flyttade jag i säkerhet till trappen med utsikt över hela alltet. En arbetskamrat till Han fanns där och jag inbillar mig att han tänkte sig ha totalkoll över mina förehavanden för att på tisdag rapportera i klartext. I vilket fall, platsen i trappen höll jag tills en av tjejerna ville hem. Skönt och äntligen, var min enda tanke. Framöver kanske jag kan uppskatta det hela lite mer.

Jag har det bra nu. Inget ska få äventyra igen. Lugnet och friden ger mig omätbara tillgångar i varje sekund. Självkänslan får sig en uppgradering varje dag och jag mår bättre än någonsin. Ingen ska få nedvärdera mig igen och få mig att väga skit. Att det överhuvudtaget kunde hända beror säkerligen på barndomsmönster, hans och mina. Men det lappas längs efter och i framtiden finns inga möjligheter att ställa mig i ett hörn med dumstruten på.

Snart är det maj. Tiden forcerar kalendern.

Saxar vilt i ett inlägg om allt möjligt för oftast blir det serverat i en enda röra, 2 maj 2006:

Säljes

Idag har jag konstaterat att Mitt Livs Novell Som Roman borde skrivas. Hur jag kom fram till det, låter sig inte tryckas i ord. Och det är en mycket lång historia som på intet vis får plats här.Jag tror att många går omkring och bär på sin historia och kämpar med att inte släppa ut dentill höger och vänster. Fast det vore underbart att fläska upp den och färga himmelen röd. Förojsan så mycket som hänt, bara på de sista fyra åren. Fast iofs hände ännu mer dessförinnan. Så det får nog lov att bli en början utan slut, full av pärlor, gröt och krut.

Lunchade sallade med en nära vän. Hennes son har rätt grava inlärningsproblem. Jag lyssnade och sa inte ett ljud. När hon satte punkt så viftade hon med armarna och sa; men säg något då, jag ser att du tycker och tänker! Jag svarade att hon knappast ville veta mina tankar. Men det ville hon visst och krävde envist att få höra min ståndpunkt. Och jag sa som det var. Att hon måste ge upp, be om hjälp och tillsammans med kunniga personer få den hjälp och det stöd hennes son borde ha haft för flera år sedan. Hon sa att hon bett om hjälp ifjol vid ett tillfälle. Jag sa; kära vän, en gång är ingen gång, när det gäller barnen måste man slåss en kamp på liv och död tills saker och tingställs till rätta och fungerar! Att ge upp kan vara en utväg ibland. Särskilt när man krampat fast och inte kommer någonstans.

När jag tömde gammeldatorn så fann jag en himla massa ord, 6 maj 2006:

När man städar så rensar man

Och vad hittar jag i gammeldatorn…? Det skulle kunna vara aktuellt idag men det är det inte. För idag gör jag det jag inte gjorde då. Som att säga som det är, rätt av. Leva här och nu, inte på hoppet. Äga min egen tid, inte överlåta till någon annan. Band och relationer som inte fungerat har kapats. Såren är inte läkta men på god väg. Ibland behöver man kanske bli blåst för att reducera det godtrogna och glada naiva. Kvar blev bara glad :)

Jag skulle vilja gå ut i skogen, tappa bort mig själv

och komma tillbaka utan Magda (se not)

Sedan skulle jag blåvägra

och aldrig lova någon något

Jag skulle inte leva på hoppet en endaste sekund

De jag kände skulle jag aldrig mera kännas vid

Mitt förra liv skulle inte kunna hitta tillbaks

Och allt jag skulle äga vore blott min egen tid

Not: Magda heter jag egentligen inte :)

En tur till nya IKEA, 12 maj 2006:

Vi for på IKEA

och väl där suckade vi båda två samtidigt när vi överhör ett par som gnabbas om ett tilltänkt kök. Han ser oerhört less ut och utstrålar vill-inte-vara-här-alls-men-följde-med-så-kanske-det-kan-bli-nåt-ikväll.

Tack för att jag lever själv. Tack. Tack. Tack.

Ett inlägg som kom med i tidningen LEVA, 13 maj 2006:

Tid

är upp till dig. Faktiskt. Du kan bestämma din tidsupplevelse och sedan rullar den ut mitt framför dina ögon, tiden alltså.

Första gången jag experimenterade med tid var för 13 år sedan. Barnens pappa skulle åka iväg en vecka och jag hade tusen saker att göra. Sonen gick på dagis, min semester hade inte börjat och jag kände mig stressad över att han som treåring gick där när han borde ha varit ledig.

Jag glömmer det aldrig. Vi vinkade av pappan och satte oss i hammocken. Regnskyddet hängde på baksidan så det var behagligt varmt, solen sken, grannarna märktes inte av. Sonen la sitt huvud i mitt knä och jag nynnande en visa. Han somnade och jag ville inte kliva upp eftersom han då skulle vakna ur sin söta prinssömn. Jag bestämde mig. Tiden skulle vecklas ut långsamt. Jag bromsade in farten. Och såg för min inre syn hur en närapå gränslös lång kväll låg framför mig. Jag lovar, kvällen varade i minst 10 upplevelsetimmar.

Man måset bestämma sig och sedan gå till handling. Det räcker inte med att gnälla. Och gnäll späder säkert på den tidspress man tror sig ha. Nä, skrid till verket och forma din tid för jag vet att det går, ett löfte!

En annan viktig sak är att prioritera. Har du lite tid men lever framför teven, datorn, i telefon med dina vänner? Tja… förstår du?

Gör dina val. Dina egna riktiga val. Lev sedan efter dem.

Positiva val jag gjort genom åren:

1) Ut och gå långpromenader, även som småbarnsmamma. Det känns kanske som att stjäla tid men från varje minut du går får du igen 5 i vunnen energi.

2) Skilsmässa. Inget ger dig så mycket tid som att leva ditt eget liv du kom hit för att leva om du känner dig uppäten eller nonchalerad, lever med en rutten, elak typ eller arbetsnarkoman, en som utnyttjar dig eller hånar dig dagarna i ända, mm.

3) Stänga av telefonen när jag inte vill vara kontaktbar. Först talar jag om för de närmaste, sedan är jag i ett meditativt tillstånd en par, tre dagar. Underbart! Jag avskyr i sanning både min mobil och den stationära telefonen. Den stör alltid. Den uppringande frågar aldrig om det passar att surra en timme eller två. Numer sågar jag när jag fått nog. En del kan aldrig sluta prata när det gäller ämnen som eländeselände, dålig ekonomi eller karlar.

4) Lös problemen.

5) Ring samtalen.

6) Fyll i blanketter och dylika ting med en gång.

7) Plocka in tvätten direkt, lägg den aldrig i soffan.

8) Skapa en grundordning hemma.

9) Ta grepp om det svåra och gå vidare.

10) Välj det bästa utan dåligt samvete. Välj bort det som inte fungerar.

11) Formulera dina gränser.

12) Bestäm dig för vänner som du får ett utbyte av.