Hört idag att

life is time ticking away

Brutalsant. Viktigt att försöka leva varje sekund och inte bara till helgen eller när man äntligen får gå i pension. Livet kan vara över innan dess.

Men hur enkelt är det att leva sitt liv? Eller hur svårt? Hur fan motiverar man sig genom dagen när inget kul finns i sikte? När allt är en grå geggamoja av plikter, räkningar, moderatpolitik och taskig ekonomi (är egentligen en upprepning av moderatpolitik, ursäkta!)?

En del dagar börjar skit redan från morgonen. Som tur är så sker det inte hela tiden. Dessa dagar tar jag mig bara hjälpligt igenom och tänker när jag lägger mig på kvällen att imorgon är skiten över, då börjar en ny dag. Och det brukar alltid gå över. Förmodligen beror dipparna på dålig sömn och/eller hormonkrångel.

Jag vet att om jag gör det som är roligt, sover ordentligt, lever så som min kropp och mitt sinne behöver, har vänner att surra med och familjen nära, nära, ja, då funkar mitt liv alldeles utmärkt. Om jag dessutom försöker sätta saker i dess rätta proportion så underlättar mycket. I grund och botten är jag positivt lagd. Men om jag skiter i det jag behöver och bara gör trista saker, inte undra på då om tillvaron blir grågrå-grågrå.

Jag lär mig hela tiden.

Försöker oftast hela tiden.

Och bara ibland slammar livet igen. Tack livet!

Medvetandegör bara det medvetna

Dagens tips:

Medvetandegör inte det du naturligt gör omedvetet för då går det sämre! Släpp händer, fötter och hjärna fri istället!

Ofta fungerar det medvetna som omedvetna bra i vardagen men när det blir problem med mönster, vanor och rutiner så räcker det inte alltid att försöka påverka det medvetna eftersom det omedvetna håller hårt i intrampade mönster… Mmmmjo, jag vet…

Läser vidare i Hypnotisörens hemligheter av Fredrik Praesto

Medvetenhet, en definition snarlik Magda Munsprejs

Läser vidare i Hypnotisörens hemligheter av Fredrik Praesto

Jag tänker så här…

Jag talar kanske långsamt eller otydligt eller i bilder som bara jag ser. Men du ska ha djävligt klart för dig att jag tänker precis hur fort jag vill!

Ungefär så kanske Kristina Lugn säger.

Så tänker jag mig hennes försvarstal.

Och mitt eget.

Tänkte på henne häromdagen när jag körde fingrarna genom mitt risiga hår.

Kopplingen är hårfin.

Min nutidsorientering

Jag svarade på ett mail och vips sveptes jag iväg och här är mitt svar som jag sände en god vän ikväll:

Jag kämpade hela förra veckan med att försöka lära mig Dreamweaver. När jag hade den förbenade sajten uppe till slut så gjorde jag några små ändringar och vips rasade hela ****** sidan och det kom bara ut ett ord per rad! Det värsta var att jag inte hade en aning om vad jag gjort för att detta skulle hända! Jag drog en djup suck, stängde ner hela skiten och bestämde mig för att lägga ner examensuppgiften och inte skicka in något.  Så nu ska jag få en ny uppgift och hinner förhoppningsvis lära mig lite mer om Dreamweaver så jag slipper råka ut för dumma ändringar som totaländrar på allting. Typiskt när man är nybörjare…

När det gäller nya arbetsuppgifter så är min grundregel numer att ”man ska inte ta ihjäl sig”. Det är en bra övre gräns :) Om man tar ihjäl sig så beror det på 2 saker:

• Antingen har man jobbat på fel sätt, med fel attityd eller fel verktyg, fel ingångsläge, fel angreppssätt, fel ambitionsnivå, fel kravställning
• Eller så är uppgiften totalfel för mig, dvs för svår, för simpel, kräver annan kompetens, har otydliga ramar.

Dvs, antingen är det fel på mig eller på uppgiften.

Om det är fel på mig kan jag välja mellan att:

• Antingen göra på ett annat sätt, välja en annan metod, ta ett stort steg utanför boxen, gå en annan stig man inte brukar gå = töja sina gränser/bekvämlighetszon/trygghetszon/you name it :)
• Ge upp alternativt strida och kämpa, slå pannan blodig (det måste vara blod, jag talar inte om några småsmällar)

Om det är fel på uppgiften så kan jag välja mellan att:

• begära stöd och hjälp där det brister
• eller nöta vidare och räkna med kallbrand i själen

Ondskan i internetsamhället

Internet är som ett eget samhälle med sin egen jargong och ton. Bakom profiler och alias finns människor som ibland går över gränsen för det mänskliga. Internetkulturen är ung, snabb och ofta ogrundad. Åsikterna ramlar över oss som snöflingorna yrde ner i senaste snöstormen. Det ska vara vulgärt, sticka ut och företrädesvis ha en djävulsk knorr. Påhopp agerar förrätt, anklagelser huvudrätt och dissningarna ger en svulstig och avslutande dessert. Och jag hatar det.

Det goda å andra sidan andas handarbete, bilder från småbarnsåren och amamtörfoto. Det biter inte lika bra och slumpa-vidare-knappen tar oss genast vidare i en oändliga internetvärlden. Varför, kan man undra, eftersom vi mår bäst av det som är bra och far illa av det som är dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om internet internetkultur

Filosofiska rummet

Med risk för att göra dig besviken måste jag kungöra att ditt mission blev completed redan när du föddes. Återstår bara att leva mellan din tidlinjes början och slut. Detta genom aktiviteter som att införskaffa mat, tillreda mat och äta mat. Plus en tredjedel sova och en himla massa skita. Samt en del pyssel med handarbete, fiskenät och rymdraketer. Det är egentligen egalt vad du sysslar med. På din agenda står egentligen bara att du först ska leva och sedan dö. Biologi helt enkelt.

Livet är sin egen religion och behöver inga gudar eller symboler.

Om du inte får några utmärkelser eller diplom här i livet så betrakta gärna en blomma från knopp till utslagen och vissen, torkad och död, slutligen mull och jord.  

And that’s it, nothing more.

Rutschkana utför eller med språng uppåt?

Nu ska det banne mig bli intressant att se vad som händer när jag släpper taget och gör som jag aldrig brukar göra; ger upp!

Filosofiska rummet

Hur fan tar man sig genom livet utan att dö på kuppen?