Hellre än städa kan jag…

Jag ska inte städa när jag absolut inte vill. Jag ska inte ens försöka. Däremot kan jag läsa en bok eller spela Ruzzle på mobilen och killa en katt under hakan. Eller gå loppis med dottern. Även sitta och rensa röda vinbär invid sonen som ligger i utemöbeln och läser är betydligt bättre än dagens motvilliga städförsök.

Trots att dammråttorna är av kattstorlek i mitt stadshem så gick jag inte att lura idag. Det händer att om jag bara börjar utan att tänka så kan städoviljan distraheras.

Fortsätter med den indiska boken :)

 

Morgonfika med Dagbladet

Det blev långt morgonfika med Dagbladet idag! Fick överta en prenumeration och riktigt njuuuter långsamhetens lov där tankarna får fladdra fritt i sitt eget tempo! :)

Dagens kommentarer:

Vägrade hämta snattande dotter – men herregud, hur dumt får det bli? Det är helt klart för lite pisk på dåliga föräldrar! Det hela slutade med att flickan fick åka hem med kompisens föräldrar som både åkte till Birsta direkt och betalade för plaggen…

Oense om vad som är Bravidas skyldigheter – märkligt att det kan uppkomma sååå stor skillnad i tolkningen av ett gemensamt avtal…

IT-problem kan ge fel medicindos – läskigt att kvalitetssäkringen felat ut så pass att folk kan bli felmedicinerade…

Så är reglerna för cykelöverfarter ”Vid övergångsställen har bilister inte väjningsplikt för cyklister, däremot får man cykla över övergångsställen. Bilisten ska också anpassa hastigheten så att inte fara uppstår för cyklisten. Bilister har vägningsplikt för cyklister som precis är på väg ut på cykelöverfarten eller är ute på densamma där:

• cykelöverfart finns vid utfart från rondell
• när bilisten svänger och korsar cykelöverfarter
• cyklisten får korsa cykelöverfarten endast om det kan ske utan fara

Min kommentar är att det är till stor del förenat med livsfara att cykla längs Fridhemsgatans gång- och cykelväg eftersom anslutande vägar har så pass dålig sikt att bilisterna tvingas köra fram och nästan korsa cykelvägen för att se något överhuvudtaget. Det har varit olyckor och fler lär det dessvärre bli…

Fler sökande till Mittuniversitetet  – fler sökande till färre platser. Mmm, noterat. Står som reserv till en kurs men är antagen till dess fortsättningskurs…

Jag säger NEJ!

Nej, jag är inte på Gatufestens gratiskväll där allt handlar om att trängas i en gigantisk folkhop som skrålar, knuffas, äter, dricker och rapar i bästa fall. Nej, jag känner inte att jag måste dit bara för att det händer nåt i stan. Nej, jag vill inte få öl över skorna i år.

Nope.

Det känns så enormt skönt att slippa gå dit. Ljuvligt, underbart skönt. Exet är där för att ha koll på 15-åringen och själv sitter jag och trycker på lagom avstånd ute i stugan. Yiiiiiiihaaa!

Idag har jag inte gjort särskilt mycket. Lugnt och skönt, precis som semesterdag nr 3 ska vara. Läser. Diskar emellanåt. Kör grästrimmer i 5 minuter. Tar paus. Krattar i 3 minuter. Tar paus. Läser. Dippar grillkorv i senap. Läser. Bäddar. Tar paus. Dricker kaffe. Läser. Funderar över övervåningen som jag fan inte får någon ordning på. Läser. Så håller jag på och djävlars vad skönt det är att virra runt till fågelsång och kattkurr i en lugn tillvaro!

Hört idag att

life is time ticking away

Brutalsant. Viktigt att försöka leva varje sekund och inte bara till helgen eller när man äntligen får gå i pension. Livet kan vara över innan dess.

Men hur enkelt är det att leva sitt liv? Eller hur svårt? Hur fan motiverar man sig genom dagen när inget kul finns i sikte? När allt är en grå geggamoja av plikter, räkningar, moderatpolitik och taskig ekonomi (är egentligen en upprepning av moderatpolitik, ursäkta!)?

En del dagar börjar skit redan från morgonen. Som tur är så sker det inte hela tiden. Dessa dagar tar jag mig bara hjälpligt igenom och tänker när jag lägger mig på kvällen att imorgon är skiten över, då börjar en ny dag. Och det brukar alltid gå över. Förmodligen beror dipparna på dålig sömn och/eller hormonkrångel.

Jag vet att om jag gör det som är roligt, sover ordentligt, lever så som min kropp och mitt sinne behöver, har vänner att surra med och familjen nära, nära, ja, då funkar mitt liv alldeles utmärkt. Om jag dessutom försöker sätta saker i dess rätta proportion så underlättar mycket. I grund och botten är jag positivt lagd. Men om jag skiter i det jag behöver och bara gör trista saker, inte undra på då om tillvaron blir grågrå-grågrå.

Jag lär mig hela tiden.

Försöker oftast hela tiden.

Och bara ibland slammar livet igen. Tack livet!

LCHF, dag 2

Två dagar har jag kört LCHF. Allt har gått förvånansvärt bra. Och tänker i detta nu att… vafaan, nåt litet fel borde man väl kunna äta…

Men så påminner jag mig om att man når målet fortare om man går rakt än springer lite hur som helst hit och dit. Det är på kringelkroksvägarna jag alltid tappar bort mig… för det är där jag får spontaninfall som att baka 100 kanelbullar eller storhandla 3 kexchoklad för 20 kronor.

Mitt nya hjärntvättsmantra: Jag ska inte tappa bort mig. Jag ska inte tappa bort mig. Jag kan äta LCHF, andra har överlevt…

Alexander Bard och jag

Såg på reprisen av SVT’s Min sanning med Alexander Bard igår kväll. Lite märkligt eftersom jag normalt byter kanal så fort jag ser Alexander Bards kortbyxor. Nåja, igår kväll tänkte jag ge honom en chans eftersom hela programidén med Min sanning är att det är språket sanning som talas från början till slut.

Alexander pratar om ditten och datten och lika ofta som jag tänker att ”va fan, karln verkar ju både normal, smart och närapå intelligent” så tänker jag att ”men Gud vilket pajaseri och skådespel”. Om det var sanning igår är jag fortfarande osäker på men det var i alla fall intressant och det är inte så illa i sammanhanget.

Hur som helst så diskuterades föräldrarnas roll i barnens uppväxt och skolgång och Alexander menade att föräldrar inte har ett skit att göra med hur det går för barnet i skolan eftersom det är barnets val och inte förälderns. Ok, tänker jag då, delvis har han rätt. Men om jag drar den tanken till sin spets så innebär det ju att glömma hur less man var i 15-16-års åldern och hur mycket jag hade behövt mammas och pappas blåslampa många gånger. Mina föräldrar var sprungna ur generationen födda på 30-talet och de la inte ner så mycket möda på att styra och ställa och påminna och jaga och läxförhöra och stötta och hjälpa till och skriva ut alla papper från skolwebben inför utvecklingssamtalet och… Ja, listan kan göras lång.

Förmodligen lär jag få höra när båda barnen är vuxna att jag var skitjobbig, en riktig böld i ändan.

Å andra sidan vet jag att åtminstone sonen kom in på det gymnasieprogram han ville för att jag jagade honom som bara den i 8:an och 9:an så han fick de poäng som behövdes.

När det gäller dottern så kan jag härmed informera om att hon aldrig acceptera något enda läxförhör. Sedan skolstarten har hon gömt alla läxpapper och blåvägrat dela med sig. Och jag som sett fram emot att få sitta i kökslampans sken och traggla stavning, glosor och geografi.

Så….?

Visst finns det en del bra aspekter i Alexanders teorier och sanningar. Dessutom är jag fullkomligt införstådd med att mycket handlar om min egen rädsla för att barnen misslyckas och hamnar snett, givetvis inte för min egen skull utan för deras. Dessutom är det svårt att se på när talang och intelligens slarvas bort eftersom det är en gudagåva.

Men jag undrar just nu om dottern gärna hade sett mer blåslampa för 2 veckor sedan när hon fick hem ett helt kompendium inför hemprovet i historia. Jag började tjata redan då om att göra lite grand varje dag i stället för allt dagen innan inlämningsdatumet. Men icke. Och imorgon är det inlämningsdatum…

Summa summarum: jag tror på att föräldern ska stötta när barnet behöver och förmå barnen att sikta högt men det ska förstås göras utan krav, med respekt och villkorlslös kärlek. Svårt som fan…

Medvetenhet, en definition snarlik Magda Munsprejs

Läser vidare i Hypnotisörens hemligheter av Fredrik Praesto

Städa eller Relaxa

Idag är det en sån där fy-fan-dag:

• ”fan, jag borde städa mitt grisiga badrum”
• ”fan vad stökigt på diskbänken”
• ”fan vad mycket kattpäls som åker runt på golven”
• ”skit också…”
• ”fan, vad trött jag är, eller egentligen inte helt trött men fan vad lite lust jag har att städa”
• ”fan, det här är inte bra för eventuella allergier…”
• ”fan, fan, fan…”

Jag borde defintivt städa men har varken ork eller lust. Är både trött och konstigt energisk men bara till hälften. Behöver gå på full speed om jag ska lyckas städa.

Vill egentligen krypa ner i nybäddad säng (kräver en tur till tvättstugan och det orkar/vill/ids jag inte) och läsa och stänga hela världen ute. Samtidigt som jag vill ha städat.

Motivationen når nya lägsta-nivåer ideligen… Lite solsken skulle göra susen… Mmm… en ny kärlek skulle göra susen… Ett par miljoner skulle göra verkligt sus i huset…

Innan kvällen är slut lär jag veta vem som vann, Städa eller Relaxa, två starka viljor :)

Flyttkartongerna bökar runt

Såg en sammanställning över mitt boende. Lätt att förstå varför pengarna runnit mellan fingrarna då varje flytt kostar enormt mycket pengar och dessutom en himla massa energi.

Mmm… jag har 50 flyttkartonger redo i förrådet för nästa flytt… Fast jag har lovat vitt och brett att inte flytta på länge. Å andra sidan är länge en svårdefinierad tidsperiod :)

19. 2010-11-10  Adressändring: Fridhemsgatan * 1 tr, Skönsmon, Sundsvall
18. 2009-11-03  Adressändring: Fridhemsgatan * 1tr, Skönsmon, Sundsvall
17. 2008-09-26  Adressändring: Fridhemsgatan ** A 1 tr, Skönsmon, Sundsvall
16. 2006-02-10  Adressändring: Fridhemsgatan ** D 3 tr, Skönsmon, Sundsvall
15. 2005-12-16  Adressändring: Fridhemsgatan ** A 1 tr, Skönsmon, Sundsvall
14. 2005-04-07  Adressändring: Fridhemsgatan ** 1 tr, Skönsmon, Sundsvall
13. 1999-05     Adressändring: Prästhusvägen **, Allsta, Sundsvall
12. 1997-02     Adressändring: Västra vägen **, Granlo, Sundsvall
11. 1996-10     Adressändring: Oscarsgatan **, Södermalm, Sundsvall
10. 1988-07     Adressändring: Allsta ****, Allsta, Sundsvall
 9. 1984-12     Adressändring: Albäcksgatan *, Södermalm, Sundsvall
 8. 1984-02     Adressändring: en gata i Härnösand som jag glömt namnet på
 7. 1983-10     Adressändring: Bergsundsstrand, Stockholm, hemlig 2a hand
 6. 1980-06     Adressändring: Nynäshamnsvägen **, Granloholm, Sundsvall
 5. 1974-06     Adressändring: Ättehögsvägen *, Granlo, Sundsvall
 4. 1971-06     Adressändring: Västra vägen **, Granlo, Sundsvall
 3. 1969-10     Adressändring: Kungsnäs, Selånger, Sundsvall
 2. 1965-10     Adressändring: Skönsbergsvägen, Skönsberg, Sundsvall
 1. 1964-09     Adressändring: Södra Gullgård, Fränsta

Jag tycker att jag hör hur flyttkartongerna bökar runt i förrådet   ;)

Hur tankarna går en lördag morg… eftermiddag

Pang!

Det är lördag och insikten slår ner som en skräll. Vad 17 gör jag med en hel, evighetslång, oplanerad lördag? (tänker på att jag avsatt hela långa lördagen på att färdigställa deklarationen inför tisdagens möte med revisorn, urk…)

Nåja, första timmarna har jag sovit bort så bara resten återstår. Klockan är över 12 nu och frukostlunchen precis avklarad.  (…och det var nu jag skulle börja med deklarationen…)

Hmm… det blåser som fan ute så det lockar inte med en prommis. Och katten sitter mitt på högen med deklarationspapper så deklarera är inte heller möjligt. Och det är städat, diskat och blommorna vattnade. Alla är mätta i sina magar och tvättstugan inte nödvändig än på flera dagar.  (men vad väntar jag på, jag ska ju fixa deklarationen idag??!!)

Nope, jag vägrar Farmville. Och Cityville går fetbort. Kratta i det här vädret?! Shoppa är svårt då pengarna tryter efter lite stora inköp. Ah, jag kan läsa! Det ligger en himla massa böcker och väntar på att bli lästa! Jaaa, jag kryper ner under filten i soffan och läser!! (men herregud människa, hur tänker du nu när deklarationen ropar så högt?) Nähä, där hoppade katten ner från deklarationshögen. Lika bra att ta tag  det tristaste som finns då… (nu har du tappat dyrbar tid din dumming och blablabla…)

Jag tänker så här…

Jag talar kanske långsamt eller otydligt eller i bilder som bara jag ser. Men du ska ha djävligt klart för dig att jag tänker precis hur fort jag vill!

Ungefär så kanske Kristina Lugn säger.

Så tänker jag mig hennes försvarstal.

Och mitt eget.

Tänkte på henne häromdagen när jag körde fingrarna genom mitt risiga hår.

Kopplingen är hårfin.

Min nutidsorientering

Jag svarade på ett mail och vips sveptes jag iväg och här är mitt svar som jag sände en god vän ikväll:

Jag kämpade hela förra veckan med att försöka lära mig Dreamweaver. När jag hade den förbenade sajten uppe till slut så gjorde jag några små ändringar och vips rasade hela ****** sidan och det kom bara ut ett ord per rad! Det värsta var att jag inte hade en aning om vad jag gjort för att detta skulle hända! Jag drog en djup suck, stängde ner hela skiten och bestämde mig för att lägga ner examensuppgiften och inte skicka in något.  Så nu ska jag få en ny uppgift och hinner förhoppningsvis lära mig lite mer om Dreamweaver så jag slipper råka ut för dumma ändringar som totaländrar på allting. Typiskt när man är nybörjare…

När det gäller nya arbetsuppgifter så är min grundregel numer att ”man ska inte ta ihjäl sig”. Det är en bra övre gräns :) Om man tar ihjäl sig så beror det på 2 saker:

• Antingen har man jobbat på fel sätt, med fel attityd eller fel verktyg, fel ingångsläge, fel angreppssätt, fel ambitionsnivå, fel kravställning
• Eller så är uppgiften totalfel för mig, dvs för svår, för simpel, kräver annan kompetens, har otydliga ramar.

Dvs, antingen är det fel på mig eller på uppgiften.

Om det är fel på mig kan jag välja mellan att:

• Antingen göra på ett annat sätt, välja en annan metod, ta ett stort steg utanför boxen, gå en annan stig man inte brukar gå = töja sina gränser/bekvämlighetszon/trygghetszon/you name it :)
• Ge upp alternativt strida och kämpa, slå pannan blodig (det måste vara blod, jag talar inte om några småsmällar)

Om det är fel på uppgiften så kan jag välja mellan att:

• begära stöd och hjälp där det brister
• eller nöta vidare och räkna med kallbrand i själen

Hantverkare vs tjänsteman

Hantverkare ska dyka upp ”under dagen” idag. Det kan bli när som helst. Det var planerat att de skulle komma igår. Sängar var bäddade för omväxlings skull och hemmet plockat. Klockan halv 6 på kvällen ringer de och säger att nu var de minsann på väg! Fast då var jag på 50-års kalas och tänkte inte åka hem så vi bokade idag i stället. När jag ringde nyss för att kolla om de tänker dyka upp idag så fick jag inget svar. Provade igen, men inget svar. Snacka om husarrest.

Min son jobbar nu som hantverkare. Han går lärling i 2 år innan han blir färdig och auktoriserad. När jag ser på honom och de andra han jobbar med så inser jag att det inte är lönt att försöka preparera honom så att han kan boka en tid. För samtidigt som jag inte vill se så hör jag om allt tänkbart som skiter sig på hans jobb. Ritningar som inte stämmer, andra lösningar än de planerade pga diverse omständigheter, arbetsledare som inte lyssnar och sällan beställer hem saker i tid. Vilket i princip gör det omöjligt att hålla kalenderbokningarna.

Det märkliga är att det skiter sig även i mitt konsultjobb. Ändå måste jag hålla planerade leveranser. Orsaken stavas SLA som på svenska blir leveransavtal.

Att det ska vara sådan kulturskillnad på våra olika arbetsvärldar när det i grund och botten är väldigt likt…?

Läs även andra bloggares åsikter om hantverkare, deadline, SLA, leveransavtal, tidsplan,kalenderbokning

Ondskan i internetsamhället

Internet är som ett eget samhälle med sin egen jargong och ton. Bakom profiler och alias finns människor som ibland går över gränsen för det mänskliga. Internetkulturen är ung, snabb och ofta ogrundad. Åsikterna ramlar över oss som snöflingorna yrde ner i senaste snöstormen. Det ska vara vulgärt, sticka ut och företrädesvis ha en djävulsk knorr. Påhopp agerar förrätt, anklagelser huvudrätt och dissningarna ger en svulstig och avslutande dessert. Och jag hatar det.

Det goda å andra sidan andas handarbete, bilder från småbarnsåren och amamtörfoto. Det biter inte lika bra och slumpa-vidare-knappen tar oss genast vidare i en oändliga internetvärlden. Varför, kan man undra, eftersom vi mår bäst av det som är bra och far illa av det som är dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om internet internetkultur

Filosofiska rummet

Med risk för att göra dig besviken måste jag kungöra att ditt mission blev completed redan när du föddes. Återstår bara att leva mellan din tidlinjes början och slut. Detta genom aktiviteter som att införskaffa mat, tillreda mat och äta mat. Plus en tredjedel sova och en himla massa skita. Samt en del pyssel med handarbete, fiskenät och rymdraketer. Det är egentligen egalt vad du sysslar med. På din agenda står egentligen bara att du först ska leva och sedan dö. Biologi helt enkelt.

Livet är sin egen religion och behöver inga gudar eller symboler.

Om du inte får några utmärkelser eller diplom här i livet så betrakta gärna en blomma från knopp till utslagen och vissen, torkad och död, slutligen mull och jord.  

And that’s it, nothing more.