Eländigt var ordet

Det är skräp med kroppen. Trött och slut. Illamående sedan förra veckan. Helt orkeslös och slut.

Tänkte köpa järntabletter efter ett hett tips av en god vän igår. För det är ofta så att järndepåerna är knasiga. I alla fall blev jag ståendes halvvägs mellan jobbet till Apoteket av utmattning och fick ringa på skjuts. Då är det illa…

Jag kör för tillfället Proviva och 2 Alvedon i taget med max 4 timmars mellanrum…

Idag jobbade jag eftersom en kollega tog sig in på jobbet för vårt uppdrags skull, trots att hon helst hade jobbat hemifrån då sonen är krasslig. Men imorgon är det jag som ligger still i sängen och pillar navelludd, basta! Om bara några dagar är det ju a really big, big party going, and I want to be sparkling!

Lågt, tomt och ett ge-upp

Fortfarande lågt och tomt. Lite som om ge-upp-känslan försöker dominera, ta över, och ta mig någonstans jag varken planerat eller känner till. Ska jag glida med, se vart jag hamnar eller ska jag kliva av äventyrståget som går rätt ner och börja äta järntabletterna igen?