Två vardagstips

• Kalender, listor, kom-i-håg – http://www.dinstartsida.se/

• Listor på webben – http://minalistor.se/

Min nutidsorientering

Jag svarade på ett mail och vips sveptes jag iväg och här är mitt svar som jag sände en god vän ikväll:

Jag kämpade hela förra veckan med att försöka lära mig Dreamweaver. När jag hade den förbenade sajten uppe till slut så gjorde jag några små ändringar och vips rasade hela ****** sidan och det kom bara ut ett ord per rad! Det värsta var att jag inte hade en aning om vad jag gjort för att detta skulle hända! Jag drog en djup suck, stängde ner hela skiten och bestämde mig för att lägga ner examensuppgiften och inte skicka in något.  Så nu ska jag få en ny uppgift och hinner förhoppningsvis lära mig lite mer om Dreamweaver så jag slipper råka ut för dumma ändringar som totaländrar på allting. Typiskt när man är nybörjare…

När det gäller nya arbetsuppgifter så är min grundregel numer att ”man ska inte ta ihjäl sig”. Det är en bra övre gräns :) Om man tar ihjäl sig så beror det på 2 saker:

• Antingen har man jobbat på fel sätt, med fel attityd eller fel verktyg, fel ingångsläge, fel angreppssätt, fel ambitionsnivå, fel kravställning
• Eller så är uppgiften totalfel för mig, dvs för svår, för simpel, kräver annan kompetens, har otydliga ramar.

Dvs, antingen är det fel på mig eller på uppgiften.

Om det är fel på mig kan jag välja mellan att:

• Antingen göra på ett annat sätt, välja en annan metod, ta ett stort steg utanför boxen, gå en annan stig man inte brukar gå = töja sina gränser/bekvämlighetszon/trygghetszon/you name it :)
• Ge upp alternativt strida och kämpa, slå pannan blodig (det måste vara blod, jag talar inte om några småsmällar)

Om det är fel på uppgiften så kan jag välja mellan att:

• begära stöd och hjälp där det brister
• eller nöta vidare och räkna med kallbrand i själen

Hantverkare vs tjänsteman

Hantverkare ska dyka upp ”under dagen” idag. Det kan bli när som helst. Det var planerat att de skulle komma igår. Sängar var bäddade för omväxlings skull och hemmet plockat. Klockan halv 6 på kvällen ringer de och säger att nu var de minsann på väg! Fast då var jag på 50-års kalas och tänkte inte åka hem så vi bokade idag i stället. När jag ringde nyss för att kolla om de tänker dyka upp idag så fick jag inget svar. Provade igen, men inget svar. Snacka om husarrest.

Min son jobbar nu som hantverkare. Han går lärling i 2 år innan han blir färdig och auktoriserad. När jag ser på honom och de andra han jobbar med så inser jag att det inte är lönt att försöka preparera honom så att han kan boka en tid. För samtidigt som jag inte vill se så hör jag om allt tänkbart som skiter sig på hans jobb. Ritningar som inte stämmer, andra lösningar än de planerade pga diverse omständigheter, arbetsledare som inte lyssnar och sällan beställer hem saker i tid. Vilket i princip gör det omöjligt att hålla kalenderbokningarna.

Det märkliga är att det skiter sig även i mitt konsultjobb. Ändå måste jag hålla planerade leveranser. Orsaken stavas SLA som på svenska blir leveransavtal.

Att det ska vara sådan kulturskillnad på våra olika arbetsvärldar när det i grund och botten är väldigt likt…?

Läs även andra bloggares åsikter om hantverkare, deadline, SLA, leveransavtal, tidsplan,kalenderbokning

Om 6 timmar

ringer mobilväckningen efter 2 veckors ledighet som känns som en evighet. Jag är ganska ringrostig vad gäller arbete och koncentrerat fokus. Hur ska det här gå nu när jag slutat med kaffe (?) och inte har något att sätta på mig eftersom jag gått omvägar runt jul- och nyårshelgens tvättberg…

Nåja. Inför arbetsdagen blir det väl till att ta sig en vitamintablett, tvätta ansiktet i kallt vatten och pimpa upp pyjamasen :)

Kontorslandskap

Vi arbetar i kontorslandskap. Smaka på ordet, kontorslandskap. Kontor i landskap. I verkligheten sitter vi som packade sillar likt makrill i tomatsås.

Idag sa nya manliga chefen att vi kunde fördela oss lite mer över de ytor som finns på kontoret. Så skönt, tänkte jag som suttit i mitten i kontorslandskapet hela tiden utan skydd bakom ryggen, och tog honom på orden. Därför nämnde jag högt att jag tänkte flytta. Men då klev vår kvinnliga chef in och påpekade att de skulle minsann diskutera det imorgon, hon och han och han, den nya lilla chefsgruppen. Och jag tänkte i mitt stilla sinne, aha, får inte jag flytta en ynka bit bort från ormgropen och det högljudda privatsamtalssurret / svärandet / missnöjesyttringarna / gap och skrik från ena hörnet av kontorslandskapet till det andra i stället för att lyfta på ändan och gå dit och prata i dämpad samtalston, så ska tamigtusan de två andra som bytte platser med varandra häromdagen flytta tillbaka.

Intressant som bara den. Jiiippp… i.

Ser fram emot det. Inte.

Men jag tänker stå på mig, för annars står där genast en chef på en, aj.

Andra bloggar om: kontorslandskap, arbetsplats ergonomi trivsel miljö distraktion,

mänskliga sinnen, överhöra överhörbarhet