Jag

är äventyrlig till naturen som helst ska vara norrländsk, bara då känner jag mig hemma. ”You were born with the Sun in Virgo and the Moon in Taurus. At the time of your birth the zodiacal sign of Leo was ascending in the horizon. Its ruler the Sun is located in the third house.”

I mig bor fler ord än känslor fast en man sa en gång att jag är väldigt känslig. Med tanke på hur humörsvängningar och glädjeupptåg blandas så är det kanske så.

Helst skriver jag men målar gärna i olja. Syr mer konstigheter än kläder och blixtlås byter jag inte. Fixar och donar, löser gärna problem. Städar. Gillar inte att laga mat. Gillar julen, men inte påsken. Mest av allt älskar jag mina 2 barn.

Gillar att röja och få ordning i röror. Organiserar/strukturerar/administrerar gärna. Kodar i cobol och easytrieve. Nyss lärt mig SAS.

Handelsträdgård ligger också nära.

Påbörjar projekt i en vild ström och fullföljer nästan tvångsmässigt allt jag hittar på. Man ger inte upp nämligen. Även om det är det bästa man kan göra ibland. Numer har jag färre saker på gång samtidigt och inser att ödet föser mig in hörnet där jag borde ha stått redan för länge sedan.

Förändring – i betydelsen om att få få till något bra, hållbart och funktionellt, som förr betydde att jag möblerade om i en hejsansvejsantakt – ligger mig varmt om hjärtat.

Ännu varmare ligger antigymnastiken. Jag kör det en gång i veckan här i Sundsvall och bättre investering har jag aldrig gjort, förutom mina barn & katter då förstås.

Jag ska skriva barnböcker.

Vill hellre vara snygg är smart. Vilket är helt omöjligt.

Bor i lägenhet numer, hustiden är tack och lov förbi eftersom det mest handlat om vattenskador och gedigna renoveringar. Jag fnyser lätt åt andras högljuddhet när det bara handlar om att tapetsera om, fast jag inte borde.

Har en sommarstuga någon ynka mil utanför stan, ute på landet bland kossor, granar, rävar och björnar. Stugan är ett torp och det sägs att den är äldsta bebyggelsen i trakten. Strax intill finns en liten tjärn full av fisk, grodyngel och blodiglar. Där badar vi inte men fikar gärna på bryggan.

Jag körde en rostig Mazda 323 som var min mammas en gång. I den finns fimparna kvar i askkoppen. Men jag har förlagt den lilla spaden och diskborsten som alltid låg i skuffen ifall man hamnar åt graven till. För några månader sedan så tjyvade några narkomaner bilen och efter en polisjakt är bilen helt enkelt slut. Nu gäller Toyota.

Jag har inget behov av en jättestor bekantskapskrets men riktigt nära vänner klarar jag mig inte utan. Två virtuella vänner finns kvar från Vildawebbentiden och några nya finns i bloggvärlden, också viktigt.

MSN har jag stängt ner från förr och skriver där bara till mina barn när jag är på jobbet och checkar av när de fikar och äter lunch. Chattar gör jag aldrig nu för tiden.

I grund och botten är jag en halvbohemisk tänkare som mamma alltid sa, min mamma som är i himlen. Vi talar till varandra varje dag. Det bohemiska hålls dock tillbaka av min starka vilja så att 75% av min värld är tillbakaplockat och ordnat.

Min pappa finns alltid som en räddare i nöden. Han är min tolkning av prinsen på vit springare.

Jag talar för att kunna tänka klart och bollar idéer som inte alltid är genomtänkta så att de ska bli begripliga och därigenom genomförbara. Min senaste upptäckt är att jag är för obehagligt knivskarp och människor i min omgivning kan bli lessen emellanåt. Därför försöker jag tassa fram på tå, något jag inte alltid lyckas med. Men jag försöker, jag lovar *morr*

Jag blir glad av alkohol och förstår mig inte på folk som blir elaka och sura och som forstätter dricka.

Jag har alltid trott på de raka puckarnas melodi men blir mer och mer tveksam. Allt går inte rakt. Och de krokiga ska inte alltid rätas ut.

Jag går sällan och lägger mig i tid.

Mitt liv har handlat om prestation och därför genomgår jag nog en kris just nu eftersom jag varken är stressad, slutkörd eller alldeles för upptagen av alltför många spridda projekt.

Jag tror gott om folk tills de bevisat motsatsen. När de gör det är vägen tillbaka ofarbar.

Jag har aldrig trott på rättvisa men har vett att ge den till den som bäst behöver.

Min tanke om dumma auktoriteter är att de ska övermannas och jag älskar att hitta och belysa deras ömma punkter på ett verbalt, finstämt och sarkastiskt sätt att det nästan blir sensuellt.

I mig bor en rebell som avskyr när någon plockar hår från min tröja. Ibland inbillar jag mig att jag är stor tuffing. Åtminstone om jag sitter i säkerhet om det är farliga typer.

Visst är jag feg i flera sammanhang. Säger inte alltid rakt ut som det är och ogillar sanningar som ingen bett om. Med andra ord, jag gillar inte att bli behandlad på det sätt som jag behandlar andra (i detta fall, läs dumma auktoriteter).

Jag har inget emot att jobba med jord, gräva och bli skitig. Fast bäst passar jag med att organisera, administrera, informera, hjälpa till och rädda världen, från min skrivbordsvärld som kontorsråtta.

Om jag kunde sjunga hade jag säkert blivit något som liknar Avril Lavigne eller Alanis Morissette.

Idag finns inga kjolar i garderoben längre och helveckade gick för länge sedan till kjolhimlen. Marinblått hör till den gamla livet. Numer är jag oftast klädd i svart eller jeans. Frissan färgar mig i kalla färger och hårets understa lager är svart.

Jag består av flera delpersonligheter på samma sätt som alla andra.

Det var lite om mig. Du får gärna kalla mig Magda som i Maria MagdaLena IngaLunda.