Vi arbetar i kontorslandskap. Smaka på ordet, kontorslandskap. Kontor i landskap. I verkligheten sitter vi som packade sillar likt makrill i tomatsås.

Idag sa nya manliga chefen att vi kunde fördela oss lite mer över de ytor som finns på kontoret. Så skönt, tänkte jag som suttit i mitten i kontorslandskapet hela tiden utan skydd bakom ryggen, och tog honom på orden. Därför nämnde jag högt att jag tänkte flytta. Men då klev vår kvinnliga chef in och påpekade att de skulle minsann diskutera det imorgon, hon och han och han, den nya lilla chefsgruppen. Och jag tänkte i mitt stilla sinne, aha, får inte jag flytta en ynka bit bort från ormgropen och det högljudda privatsamtalssurret / svärandet / missnöjesyttringarna / gap och skrik från ena hörnet av kontorslandskapet till det andra i stället för att lyfta på ändan och gå dit och prata i dämpad samtalston, så ska tamigtusan de två andra som bytte platser med varandra häromdagen flytta tillbaka.

Intressant som bara den. Jiiippp… i.

Ser fram emot det. Inte.

Men jag tänker stå på mig, för annars står där genast en chef på en, aj.

Andra bloggar om: kontorslandskap, arbetsplats ergonomi trivsel miljö distraktion,

mänskliga sinnen, överhöra överhörbarhet